Amerika

Det har nog sagts tillräckligt om Israel, men mycket lite av det har att göra med sunt förnuft. Folk är alldeles för upptagna med att försvara sina lojaliteter – eller sina ekonomiska sponsorer – för att nämna det uppenbara: stormaktsvälden i förfall älskar utländska krig för att distrahera sina invÃ¥nare.

Vem som helst kan ställa sig bakom ett främmande krig. “Ta fast skurken! Han hotar vÃ¥r frihet!” – sÃ¥ marscherar vi bort till Afghanistan, till Vietnam, till Irak, till Kuba, till Grenada, till Libanon, eller vart som helst. Flaggor dyker upp, patriotism skrälls ut över radio, och vi anser det vara en stor seger när politiska mÃ¥l är uppnÃ¥dda.

Trots det förändras aldrig situationen. Snart behövs ett nytt krig.

Israels policy har nu sedan några år gått ut på att hålla tillbaka sina arabiska nationer med två styrkor: sina ubåtslevererande kärnkraftsmissiler och den militäriska makten hos Amerika. Judar och muslimer vet att deras trosuppfattningar är inkompatibla och att endast en kan härska i Mellanöstern.

En intelligent policy för Israel hade varit att erkänna att endast etniska judar hör hemma i Israel, och exkludera alla andra, samt upphöra med att försöka att influera en bredare policy i regionen. Detta motsäger det västerländska förordnandet om mÃ¥ngkultur, och skulle enligt Ã¥rhundraden av judiskkristet tänkande, göra Israel till en uppenbar “skurk”, sÃ¥ detta kan inte bli offentligt erkänt. Detta resulterar i en grotesk kompromiss.

När muslimer synar Amerika, ser de ett land, som exklusivt väljer kyrkobesökande ledare. De ser en högerflank, som domineras av radikalt kristna intressen, och en vänsterflank, som övervägande är finansierad och driven av radikalt judiska intressen. De ser AIPAC, den Amerikansk-Israeliska kommittén för offentliga frågor (American Israel Public Affairs Committee), bli beskylld för att stjäla statliga hemligheter och utföra telefonsamtalsavlyssningar, utan att något större ingripande träder i kraft.

Det är ingen överraskning att när Osama bin Laden refererar till Amerika som “korsfararna”, sÃ¥ fÃ¥r han ett gäng applÃ¥der. Han förutsÃ¥g att kombinerade judiska och kristna styrkor, skulle attackera islam, och med krigen i Afghanistan och Irak, har han visat sig ha rätt. Dessutom är han nu pÃ¥ väg att fÃ¥ rätt igen, eftersom det aldrig kommer att uppstÃ¥ en upplösning i den nuvarande israelisk-libanesiska “krisen”.

En värld utan vare sig judar eller muslimer skulle vara en typ av fattigdom. Båda grupperna har bidragit med enorma insatser för kultur och lärdom, oproportionerligt till sina antal (för att få det klargjort: det har även européer, i än högre grad). Båda har respekterade traditioner av lärdom, kultur och religiös disciplin, som är beundransvärda på varje kontinent. Båda är inkompatibla med den andra.

Islam är en självförnekande religion; judendom är en religion byggd pÃ¥ självbekräftelse. Islam är en religion som strider för den högre själ, som delas av allt liv, medan judendom är en religion som strider för en individuell definition. Medan de etniskt en gÃ¥ng var lika, har de tvÃ¥ grupperna skiljts Ã¥t – judar har blivit allt mer europeiska i sin karaktär, medan muslimer har blivit allt mer asiatiska. Förenlighet är inte ett alternativ.

Judiska befolkningar har frodats i några muslimska länder, tack vare toleranta ledare och tendensen hos dessa befolkningar att hålla sig till sina egna och undvika att kränka lokala konventioner (ett förståndigt uppträdande för vilka långsiktigt gästande människor som helst). Samma sak kan inte sägas om Israel, men detta reflekterar klyvningen mellan judiska och muslimska befolkningar: Israel har strävat efter modernism och teknologisk rikedom, medan muslimer har strävat efter tradition och religion. Därmed är muslimers roll i Israel oftast likartad den hos mexikaners i Amerika; importerad arbetskraft för en spottstyver.

Detta är en situation som, trots sin popularitet bland väljare, inte kommer att sluta lyckligt. Den ordspråksmässiga krutdurken har sin stubin i ett askfat, använd av varenda gruppering med populärt stöd i hela regionen. Den enda anledningen till att den inte har smällt än, är att de inte är stressade nog att överflödigt börja röka, så askfatet är endast halvfullt. Ã…h, vilken tur!

Väst kommer att bli ombedda inom de närmaste mÃ¥naderna, att antingen skicka mer stöd till Israel i form av vapen och konsulenter, eller att rent av skicka trupper, inklusive FN:s “fredsskapare” och amerikansk “stödpersonal”. Vi kommer att bli tillsagda att detta är sättet att förhindra fortsatta mänskliga förluster, men i verkligheten kommer vi att göra tvÃ¥ saker: distrahera oss själva med hjälp av ett utländskt krig, och stödja en situation dömd att misslyckas gÃ¥ng efter gÃ¥ng – en dÃ¥lig konstruktion.

Situationen förändras aldrig. Snart behövs ett nytt krig.

Låt oss sätta detta i historiskt sammanhang. Det expanderande Väst lämnade sin teknologi bakom sig i koloniserade imperier, och dessa håller nu på att utavla den i en oresonlig takt. De vill alla ta del av lyxen i en första världens tillvaro, i en värld som inte kan uppehålla den. Det råder brist på energi, vatten, mat och utrymme. Tredje världskriget kommer inte att handlar om européer mot varandra, utan om första världens nationer mot en svältande tredje värld, plötsligt fråntagen sina drömmar.

Och våra ledare? Högern är besatt av evangelisk kristendom, som bland annat vill frambringa ett slutgiltigt krig, som signalerar undergångens ankomst, och därmed njuter när vi alla magiskt blir transporterade till himmelriket. Vänstern är beroende av judiskt stöd, och judiskt stöd favoriserar demografiskt sett (men inte alla individer) Israel. Båda grupper är självmordsbenägna.

Den här situationen kommer inte att sluta bra för judarna. Mycket har hänt i 1930-talets Tyskland, deras nepotismiska manipulation av press, kultur och vissa industrier kommer att bli uppmärksammad, och det kommer även deras stöd för politiska aktiviteter, som skadar inhemska befolkningar. Medan Väst raglar in i ett tredje världskrig, så kommer det att finnas mycket att beskylla judar för.

Men för att detta inte ska ses som antisemitisk kritik, sÃ¥ notera att samma öde väntar evangeliska kristna. Kristna har undergÃ¥tt förföljelse varenda gÃ¥ng deras självmordsbenägna sökande efter det “moraliskt rätta” för att ersätta verkligheten, har skänkt undergÃ¥ng Ã¥t den omgivande befolkningen. Hur mÃ¥nga europeiska självförödande krig skulle existera utan kristen agitation? Nazisterna förföljde Jehovas vittnen och andra evangeliska; det kommer att inträffa igen när resultaten av förödande judiskkristen vänster-högerkollaboration framträder.

Denna röra är inte utan lösningar. Det verkar rimligt att Israel existerar sÃ¥ att judar kan existera, eftersom land – “vÃ¥r egen lilla yta” – är oumbärligt för kultur. Israel mÃ¥ste dock erkänna sin regering som en form av nationalsocialism (nazism) för att kunna överleva, i den mening att den placerar sin kultur främst och exkluderar alla andra, inklusive muslimer. “Tolerans” är en illusion. Israel mÃ¥ste stÃ¥ pÃ¥ egna ben.

Omvänt måste Amerika också stå på egna ben. Det är bra och rättvist för oss att försvara vilken nation som helst, som blir träffad av en oprovocerad attack, och därmed garantera att ingen nation kommer att invadera Israel, och att Israel inte kommer att invadera Libanon, men vår policy kan inte var ensidig. Vi måste avslöja vår radikala högerkristna lobby och vår radikala vänsterjudiska lobby, med vilken den har samröre. Religion måste förbli ett personligt val och inte en statlig policy.

Tursamt nog är dessa förändringar ganska troliga med tanke på den röra, som lätt skulle kunna frigöras vilket ögonblick som helst. Enligt historien kommer Israel att försöka frigöra en gränszon på 40-65 mil, genom att förstöra alla islamiska bebyggelser; de kommer delvis att lyckas och kommer sedan, efter att ha bevisat att radikala uttalanden från vissa islamiska ledare är korrekta, att sätta sig emot den politiskt förhandlingsbara muslimska befolkningen tills en tillströmning av unga män med AK-47:or och RPG:er kommer att utföra ett motanfall.

Denna situation skulle vara mindre problematisk om det inte vore för de redan existerande amerikanska invasionerna av Irak och Afghanistan, där den förstnämnda bland mÃ¥nga ses som motiverad av israeliska intressen – amerikanerna är trots allt fortfarande inte säkra pÃ¥ om de attackerade för att fÃ¥ ett slut pÃ¥ terrorismen, stoppa massförstörelsevapen, skapa demokrati, förbjuda droger eller införskaffa billig olja. Medan kriget i Irak fortsätter att gÃ¥ dÃ¥ligt, precis som segern i vilken ockupation som helst utan beslutsamt ledarskap mÃ¥ste göra, ökar trycket pÃ¥ krutdurken.

Det som skulle kunna radikalisera denna explosion är den övergripande teknologiska utvecklingen. Medan tredje världen delvis är på gång, behöver den mer olja och resurser; första världen är översvämmad med besökare och upplever ekonomisk instabilitet på egen hand, eftersom den är attackerad av de nya ekonomierna. Något i stil med 1929 års depression i första världen (inte osannolikt) förenad med klimatframkallad ekonomisk stress, plus överskottsbefolkningen i tredje världen, som är beroende av teknologi och utländskt bistånd, skulle mycket väl kunna utlösa vårt tredje världskrig.

Fördelen med ett tredje världskrig, är att den reglerar befolkningen. I Väst kommer värdelösa människor att plötsligt ses som den belastning de är och fÃ¥ gevär och biljett till frontlinjen; i tredje världen kommer inte kriget i sig, utan den Ã¥tföljande sjukdomen och fattigdomen att bottenskrapa all överflödig befolkning. Alla former av västerländska institutioner – radikala judiskkristna lobbyer, massmedial kontroll av valrörelserna, utländsk bistÃ¥ndspolicy – skulle öppnas för censurens granskning. En förändring skulle kunna ske.

Våra ledare vet om detta och försöker för den sakens skull att bagatellisera händelserna i Israel och Libanon, i förhoppningen att inte få denna sprängladdning att explodera. De vet att en direkt attack mot islam kommer att provocera fram gensvar, och hoppas på att lura muslimer till att attackera först, så att den västerländskisraeliska alliansen kan påstå sig vara den sårade parten, framkalla beskyllningar om hitleristiskt folkmord, och sedan kontra med kulturdödande mål. Tack vare massorna, som röstar enligt vad de ser på TV, som påverkar deras känslor, kan de lyckas.

Situationen kommer att ha förändrats, men förbli oföränderlig, och framtida krig är att vänta.